Men jag vill ju att barnen ska läsa böcker och använda sina händer…

I ett tidigare inlägg skrev jag om en av de vanligaste frågorna jag brukar få, nämligen “vad ska bort?”. Jag känner för att fortsätta lite på samma linje, nämligen med en annan vanlig frågeställning, den som bygger på att ställa det nya (digitala) mot det traditionella. Ni har säkert hört motsättningar i stil med:

Jag vill att mina barn ska

  • få lära sig skriva för hand (och inte på tangentbord)
  • få lära sig läsa böcker (och inte använda läsplatta)
  • få arbeta med sina händer i slöjden (och inte skriva ut saker på en 3D-printer)

Och visst, även här förstår jag argumenten. Vi har alla en bild av hur grundskolan “ska vara”, detta är ju helt naturligt iom att vi alla har personlig erfarenhet av det. Vi kommer ihåg vilka ämnen vi gillade, vilka arbetssätt vi tyckte om, vilka moment vi inte var särskilt förtjusta i, etc.

Eftersom vi växte upp i en värld där datorer och internet bara började göra sitt intåg, har vi även levt i en tid då vi inte var konstant omslutna av digitala system. En tid då vi inte hade tillgång till all världens information i vår ficka. En tid då vi inte kunde ta hjälp av digitala verktyg för att lösa små och större problem i vår vardag.

Hur härlig den tiden än var, finns den inte mer. Den har inte funnits på flera år. Och våra barn har aldrig sett den.

Även om det är mycket tal om den diginativa generationen visar studie efter studie att dagens barn och unga inte alls är särskilt kunniga användare av digitala verktyg och datorer. Barn och unga är superskickliga på att göra vissa saker, men förståelsen saknas. Dessutom ligger fokus till stor del på att passivt konsumera teknik och färdiga lösningar, medan man i samhället överlag betonar vikten av att aktivt delta i utvecklingen och själv skapa nytt med teknik.

Digitaliseringen har helt enkelt gett oss nya arbetssätt, verktyg och informationskällor. Man kan vara av olika åsikt om huruvida de är bättre eller sämre än de traditionella diton som vi är vana vid. Det spelar liksom ingen roll. Digitaliseringen är ett faktum och det är vårt ansvar att ge våra barn och unga en allmänbildning i dag som hjälper dem fungera som ansvarstagande och medvetna medborgare framöver. Det är helt enkelt inte längre okej att hålla grunderna för allt det digitala undangömt. Barn (och vuxna också för den delen) har rätt att veta och förstå.

Så, för att återgå till motsättningarna ovan skulle jag hellre se att mina barn

  • får lära sig skriva – både för hand och på tangentbord.
  • får lära sig läsa – både pappersböcker och från läsplatta.
  • får både arbeta med sina händer i slöjden och skriva ut saker på en 3D-printer.

Vi behöver faktiskt inte välja bara ett alternativ. Det ena utesluter inte det andra. Och det tycker jag är helt fantastiskt!