Ja hur tänker vi här i Finland egentligen?

Efter en skön semester har hösten kickat igång ordentligt. Skolan inledde sitt läsår förra veckan och för vår familj innebar det att vi fick vår första skolelev då lilla fröken började första klass. Vid det här laget har hon hunnit gå i skolan över en vecka och jag har fått äran att plasta in böcker och sitta bredvid då hon gjort sin läxa. Mysigt!

Det känns minst sagt roligt att komma igång med allt spännande till hösten, inte minst med tanke på att vi nu har en ny läroplan i Finland. Jag kommer ha ett rätt fullspäckat år med en hel del utbildningar och andra uppdrag både här hemma och i Sverige. Det ser jag fram emot!

Nu kanske du undrar varifrån rubriken till det här inlägget kom. Under de senaste dagarna har flera oroliga inlägg av mer eller mindre insatta personer dykt upp i mina flöden på sociala media. Den nya läroplanen kommer fördärva det finska skolsystemet. Vi kommer gå mot samma situation som man nu har i Sverige. Vi kör ett perfekt utbildningssystem i botten.

I går publicerades exempelvis en ledare i Svenska Dagbladet med titeln “Hur tänker de i Finland?” En medryckande rubrik som verkligen lockar till att läsa. Och det gjorde jag, men tyvärr blev jag besviken av det jag läste.

Skribenten, visserligen en professor med erfarenhet av utbildningsreformer, argumenterar för varför Finlands nya läroplan är förkastlig. Dessvärre är argumenten inte underbyggda utan verkar långt basera sig på sådant skribenten hört eller läst i media.

Jag håller med om en sak, nämligen problematiken i att så många ändringar införs på samma gång – både på grundskola och gymnasium – samtidigt som man genomför en hel del nedskärningar som drabbar skolan.

Däremot har jag inte någonstans i läroplanen läst att man inte längre skulle få ha katederundervisning (vad nu det sedan i praktiken verkligen innebär), att man ska använda datorer så mycket som möjligt eller att man valt att pruta på ämneskunskapsnivån till förmån för kreativitet. Detta påstår dock skribenten i sin ledare.

Eftersom jag själv varit med på ett hörn i en av de många ämnesgrupperna som involverats i den långa processen för att ta fram den nya läroplanen, faller jag nästan bakåt då jag läser följande:

Den nya läroplanen har utarbetats av yngre radikala pedagoger i Jyväskylä, som har varit frustrerade över att den finska skolan inte har varit modern nog. Ur deras perspektiv fick den finska skolan så att säga bra resultat på fel sätt.

Vilka är dessa radikala pedagoger i Jyväskylä? Ämnesgrupperna inkluderade både yngre och äldre ämnesexperter från många håll i landet. Dessutom var läroplanen ute på remiss flera gånger under den tid som den togs fram. Att den enbart skulle vara resultatet av ett gäng radikala pedagoger är en förolämpning mot alla som deltagit i detta omfattande arbete.

Jag får inte heller skribentens resonemang att gå ihop. Först prackar hon ner på den nya läroplanen för att i nästa stund påpeka att det är “värt att påminna om att det är de finländska lärarna som fått eleverna att åstadkomma de fina Pisa-resultaten, inte de finländska läroplansteoretikerna.”

Så, om slutresultaten inte hänger på läroplanen, borde väl Sverige inte vinna något på att byta läroplan med Finland “som barn byter grejer med varandra”. Kanske man i stället, exempelvis, skulle ta en titt på läraryrkets status eller söktrycket till lärarutbildningarna.

Det är klart att det är okej (och önskvärt) att kritisera och lyfta upp problematiska aspekter i offentliga dokument, men då ska man väl känna till vad som står i dokumenten och inte bygga argumentationen på något som verkar uppsnappat från kvällstidningars löpsedlar. Det sorgliga är att denna typ av inlägg publiceras av media som Svenska Dagbladet, vilket ger inlägget så mycket större spridning än de egentliga dokumenten någonsin kommer få.

5 thoughts on “Ja hur tänker vi här i Finland egentligen?

  1. Ingvar Stål Reply

    Hej Linda,
    Jag har fått svar per email från ledarskribent en i SvD. Hon grundar sin opinion på en presentation vid Finlands ambassad i Stockholm. Men skribenten knappast har läst och bekantat sig med förberedandearbete. Har numera själv jobbat med fysik delen. ☺. Men nu redan 1.5 år jobbar i Sverige. Så man ser stora skillnader i allt. Främst lärarnas kompetens som chocekrar!

    • Linda Post authorReply

      Hej Ingvar! Och tack för din kommentar. Jag är helt övertygad om att skribenten hört/läst något som hon grundar sin ledare på, och det är bra att veta varifrån det kommer. Det är, trots det, väldigt problematiskt att man i egenskap av professor skriver ett så fördömande inlägg utan att ha koll på det dokument man kritiserar, inte hänvisa till ursprungskällan och inte ge några som helst referenser för sina påståenden. Särskilt när skribenten på sin personsida på SvD skriver “Jag vill gärna visa läsarna att många av de påståenden som cirkulerar om skolan är ideologiska utsagor och inte fakta.”

      Frågan är varför man vill skriva ett så sensationellt inlägg, dessutom snart två år efter att läroplanstexten godkänts? Jag kan inte förstå vad någon har att vinna på det.

  2. Erna Pettersson Reply

    Det är oro och bittra erfarenheter från Sverige som ligger bakom all undran.

    -Rent generellt förundrar man sig över att “världens bästa” skola skall utsättas för så stora förändringar? Varför? Det är alltså en oro över och omsorg om att något värdefullt förstörs i Finland
    – Skall man överhuvudtaget SPARA på samhällets framtid, barnens utbildning. Vad är det som är kostsamt. I andra sammanhang är det personalen som kostar mest…
    -Vad är det bästa i nuvarande skolan? Kommer man att bibehålla det? Eller kastar man ut barnet med badvattnet.
    – Varför så många förändringar på samma gång?
    -man kommer aldrig att kunna analysera vilken enskild faktor som lett till önskade/oönskade resultat
    -kallas det den nya läroplanen för att kamouflera budgetbesparingar…

    • Linda Post authorReply

      Hej Erna! Och tack för ditt inlägg. Visst finns det saker att diskutera kring den nya läroplanen och utbildningspolitiken i Finland, och det är ju trevligt om all förundran bygger på oro och omsorg.

      Men, inget av detta syns i ledaren. I stället för att lyfta de frågor som du listar i din kommentar, ser jag ledaren som en fördömande text där man inte ens försökt förstå vilka förändringar som är på gång, vad de grundar sig på och hur de kommer att förverkligas i praktiken. Resultatet är en text fylld av felaktigheter som via SvD delats 2773 gånger och därtill spritts av enskilda personer via sociala media. Som ett exempel kan jag till exempel nämna Isak Skogstads (ordförande för Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening) inlägg på Twitter där han delat inlägget med kommentaren “Till alla er som fortfarande lever i tron om att den finska skolan är en förebild.” Han har över 5000 följare.

      Hur många läsare kommer att ta reda på huruvida det som står i ledaren stämmer? Och hur många kommer att tro på det som står i ledaren rakt av?

  3. Pingback: Läraren som handledare i LP2016 | charlottahilli

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *